De hade blivit allt svårare för dem att samla in mer folk till deras armé. För varje dag växte Lannister's anhängar. Aliena rös vid tanken på Tommen. Hon hade redan som barn fått höra den fruktansvärda historien om tvillingarna som hade fått en massa barn med varandra. Hon skakade bort tankarna och fokuserade på vägen framför henne. De hade ridit runt i flera timmar nu runt i olika byar för att se om det fanns några kvar som var på familjen Stark's sida. De hade varit i Horn Hill och Honeyholt och var nu på väg till Highgarden.
Men de hade behövt bli allt mer försiktig nu när det fanns spioner i varenda vrå, spioner som var på Lannister's sida. De lämnade snart vägen och försvann in i en tät skog.
"We'll stay here tonight." Arya bröt tystnade som hade lagt sig över dem och de 10 män som följde dem. Resten av deras armé var på ett säkert ställe, i en tät skog i närheten av Flint's Finger. Där skulle de hålla sig gömda tills de återvände. Men ännu var dem för få. Tommen hade 10 gånger mer män i sin armé och skulle de inte kunna få över fler på deras sida så skulle de aldrig kunna ta över Winterfell igen. Aliena såg i sin mors ögon varenda dag en viss ånger, en ånger över vad hon skulle göra mot Sansa och hennes man Tyrion. Och mot deras dotter.

Snart hade de kommit en bra bit in i den täta skogen och de bestämde sig för att slå läger där över natten. Alla hoppa de ner från sina hästar och började sedan slå upp tälten, som nu var en vana för dem alla.
När de var klara med alla tält gjorde de upp en eld så de kunde laga till kvällens mat, som idag bestod av ett vildsvin som de hade jagat för bara några timmar sedan.
Aliena blickade ut över det som nu var ett läger och log när hon fick syn på sina föräldrar, Arya och Gendry som hade omfamnat varandra i en passionerad kyss. Trots allt så var dem tok kära i varandra. De hade känt varandra i så många år och när Aliena var liten brukade alltid hennes mor berätta hur de hade träffats. Hon själv hade tagti en killes identitet och han rymde iväg från Lannister's då de hade fått reda på att han var Roberts son. De hade tänkt bege sig till muren tillsammans med andra unga män och pojkar. Men så långt hade de inte kommit.
De hade snart släppte varandra och vände sig nu om då de hade känt att någon hade stirrade på dem. När de såg Aliena med ett leende på läpparna började de skratta och delade sedan på sig. De var inte dem som ville skylta med sitt förhållande även ifall alla visste om att dem var tillsammans.
Medan hennes föräldrar och de 10 männen satt framför brasan bestämde sig Aliena för att ge sig iväg in i skogen för att få lite egentid. Att bli vaktad av deras män, att inte få göra något själv, tog nästan kol på henne ibland. Men hon visste att hennes föräldrar bara menade väl och att de inte ville henne något ont.
Tillslut hade hon lyckats smyga iväg och det var en underbar känsla, att få känna sig fri och inte behöva tänka på att de kollade henne hela tiden.
Hon ökade lite på stegen och sprang genom blåbärsriset. Ännu hade inte vintern kommit till detta ställe men hon visste att för varje dag så kom den allt närmare.
Hon hade snart kommit ut på en liten grusväg. Hon stannade upp och kollade runt omkring sig. Hon skulle precis vända om när hon hörde klapprande hovar och det lät som om det gick fort. Innan hon hade springa iväg och gömma sig uppenbarade sig några män och hennes hjärta började dunka snabbt av nervositet när hon såg vems män det var. Nu var det ute med henne.
Lannister's män omringade henne och red runt henne utan att säga ett ljud.
"You.. you can take my money if you want." hon höll upp en liten skinn påse men hon visste att de aldrig var ute efter hennes pengar, bara hennes liv.
Männen skrattade och en av dem, den större av dem, hoppade ner från sin häst, tog hennes skinnpåse och lyfte sedan upp henne på axeln.
"Put me down." hon sparkade och skrek och gjorde allt för att de skulle släppa henne. Men denna man var alldeles för stark för henne. Han hoppade upp på sin häst igen med henne hängades framför honom. Sedan sparkade han fötterna i sidan på hästen som genast satte iväg i gallopp. Hon visste att hon aldrig mer skulle återvända, att detta var hennes död.