Efter att vakten ivrigt nickat och gått ut, vände sig Damian långsamt mot Tytos. Han hade nog aldrig sett sin lillebror så glatt överraskad förut, vilket fick honom att flina lätt.

"Father will be very happy." Sade Mycah. En sak med deras yngsta bror var att hans röst alltid lät väldigt borta, svag. Den var inte en röst utav auktorietet som många andra Lannisters hade. Istället var den mjuk som en viskning, slug på något vis. Mycas röst var svår att läsa av, vilket även hans ansiktsuttryck var. Han visade nämligen inte ofta känslor, enligt många var han tråkig, men dessa människor kände inte honom. De dömde bara honom för att han var en man - pojke - som levde upp till kraven som fanns på en prins. Han var väluppfostrad, lojal och smart. Men med sina bröder kunde även denna gosse släppa loss. Ofta, då de inte befann sig ute på ett slagfält, kunde de tre bröderna tillsammans ofta bli mycket barnsliga.

"Indeed." Tytos skrattade kort till innan han satte sig ner på den stol som Damian tidigare lämnat. Men det gjorde inte honom något, han stod gärna i väntan på att de skulle föra in Stark flickan. 

 

Då drapperiena drogs undan och flickan fördes in var Tytos snabbt uppe på fötter. Damian rörde sig framåt en aning och slöt upp bredvid Mycah, med Tytos vid andra sidan om sig. De tre bröderna såg alla på henne, hennes ord nådde inte direkt Damian. Han ignorerade dem faktiskt totalt.

"How can we know that she truly is a stark?" Frågade Tytos och sneglade på sin bror. "She could very well not be. I thought that Starks were supposed to be beautiful... Look at her, brother."

"Arya Stark is no more beautiful than the imp." Svarade Damian menande. Sansa, hon var vacker, hade han åtminstone hört. Men inte Arya. Hon var inte... Kvinnlig.

"We've been following them, My prince." Sade vakten som fört in flickan. "This is in fact Arya Stark's daughter."

De tre bröderna tittade alla, sedan nickade Damian. Hans ansikte var uttryckslöst. Vad tusan skulle de göra med henne nu?

"She will come with us to king's landing where she will be presented to the King himself. Until then, do not harm her. I don't want even one string of the hair on her head hurt, understood?"

"Come on brother. A little slapping could do her some good." Tytos sneglade på honom. Han hade alltid funnit stort intresse för att döda folk, skada dem, få andra att lida medan han själv stod och såg på. Men, alla var de ju olika.

"She will not be harmed." Insisterade Damian och valde att ignorera sin brors blick. Han vände sig sedan om och sjönk ner på stolen. Nej, det var bäst om hon inte skadades och det var en tydlig order han förväntade sig att männen skulle hålla.

"Lock her up though. Grandmother said that Arya Stark is a beast, I'm sure this one is no better."