7. Hello, your Beast. Wake up!
Mannen fortsatte att dricka ur sin plunta utan att släppa blicken från henne och Aliena fick en obehaglig känsla. Det kändes precis som om mannen klädde av henne med blicken. Hon rös vid tanken och vände bort blicken. Hon lutade huvudet mot stammen och grimaserade när hungern rev i henne. Hur länge skulle hon behöva gå hungrig och törstig. Hon gav ifrån sig en djup suck och hoppades innerligt att hennes föräldrar hade börjat leta efter henne. Hennes mors varg Nymeria skulle nog hitta henne snart. Hon lutade huvudet mot stammen och slöt ögonen. Lika bra att försöka få sig lite sömn även ifall hon inte såg fram emot att sova.
Hon måste ha somna till för när hon sedan blev väckt av den stora manne så var solen på väg upp över himlen.
"Hello, your Beast. Wake up!" mannen skakade i henne och hon slog snabbt upp sina ögon och kollade upp på honom. "We will ride to King's Landing now." han band upp hennes fötter och det runt midjan men han lät repet runt hennes armar sitta kvar. Åter igen grep han tag i hennes arm, inte lika hårt som kvällen innan men nog hårt för att det skulle göra ont. Hungern gjorde sig påmind då den gav ifrån sig ett dovt muller som fick henne att grimasiera. Hennes hals var kruttorr och hon hade ont i hela kroppen efter att ha suttit bunden hela natten.
När de var framme vid hans häst som satt bunden vid ett träd lyfte han upp henne på hästen och denna gången fick hon sitta upp framför mannen. De andra hade redan börjat rida iväg och hon såg deras ryggtavlor när de försvann iväg runt ett krön.
De var snart ikapp dem och Aliena kollade surt på de tre brödernas ryggtavlor. Detta skulle dem få ångra så länge de levde. De visste inte vad de hade utsatt sig själva för. Skulle hennes föräldrar hitta henne skakade eller i värsta fall död och även levande så skulle de utplåna alla Lannister´s även ifall de för tillfället bara är ute efter Tyrion, kungen och Cersei. Speciellt Cersei, då det var hon som hade ynglat av sig en massa inavlade ungar som var värre en pesten. Hon röst till vid tanken och bet argt ihop tänderna.
Solen hade nu börjat leta sig upp över träden och gav ett tecken på att det skulle bli en rätt varm dag. Fåglarna kvittrade och det var alldeles vindstilla.
De lunkade på i sakta mak och Aliena kände hur hennes ögonlock blev allt tyngre och tyngre. Och snart slumrade hon till igen , men vaknade snart till då de började åka farten. De hade nu börjat trava och hon hoppade upp och ner där hon satt och hon försökte hålla fast sig i sadeln, men det var lättare sagt en gjort då hennes händer fortfarande var bundan. Hon kollade upp på mannen.
"Can you please release the rope?" hon blinkade lite förföriskt med ögonen i hopp om att han skulle göra det. Men han bara skakade på huvudet utan att släppa blicken från vägen.
