Precis som alltid då de varit iväg, så välkomnades de tillbaka in i staden. Kung Tommen var den första kung på länge som faktiskt tänkte på sitt folk, som behandalde dem väl och rättvist. Mycket tack vare deras mor, som tidigt vunnit folketts kärlek och förtroende. Åtminstone här i King's Landing. Utanför fanns fortfarande många som ifrågasatte kunga familjen.

De tre Lannister bröderna var även de mycket populära. De hade bevisat sig vara starka ledare, med utseenden som folket inte verkade ha något emot att se på. De hade hela paketet helt enkelt och eftersom att Tommen och Maergery tidigt fiskat till sig folkets kärlek, hade de barn de fått lyckats göra detsamma utan att ens röra ett finger. Redan som små bebisar hade de avgudats.

De jublade, bugade, klappade. Vissa kastade till och med rosor på dem - rosor för att framhäva deras Tyrell-arv. Damian älskade vara minut, han älskade att känna sig så... Älskad och uppskattad. Tytos var lite annorlunda då. Han hade många gånger klargjort att han ansåg att det fanns lite väl mycket kärlek och respekt, och lite väl lite rädsla. Man kan inte styra ett folk om de inte fruktar en. Men Damian var ganska säker på att folket i Westeros både frukade och älskade dem. Vad det än var, hade de sluppit uppror och krig sedan långt tillbaka. Så skulle det förhoppningsvis hållas. Men, det verkade inte direkt som det nu. Inte om Arya Stark inte gav upp, lade svansen mellan benen och återvände till det lilla hål hon kommit från. Inte Winterfell då, alltså.

 

När de nått slottets gård hoppade Damian av hästen, och lät en utav de stallpojkar som kommit fram ta den. Sedan gick han med hastiga steg bak i ledet, med sina bröder tätt efter sig. Då han nådde den vakt som haft hand om Stark-flickan, Ser Bolton, flinade han så svagt. Hon såg nämligen för jävlig ut. Det förvånade honom inte det minsta. Själv var han ganska så van vid att rida så konstant. Trött var han ju dock, självklart.

"Follow me. Take her with you. It's not good to keep a king waiting."

Vakten nickade, Damien vände sig om och gick in tillsammans med sina bröder. Vakten var smart nog att hålla lite avstånd ifrån dem, så han gick en bit bakom med flickan.

Då de kom in i tronsalen, insåg Damian hur mycket han längtat hem. Hans far satt där på tronen precis som han anat, hans mor stod längre ner tillsammans med Cersei och Jaime Lannister, samt Myrcellas man Trystane, som var kungens hand. 

"Father." De tre bröderna bugade alla, sedan sneglade Damian bak på Ser Bolton, som nu kommit ikapp och var inne i salen med blickan. "We have brought you a gift. Arya Starks daughter."