De fann Joanna ute i trädgården. Hon hade ett svärd i handen, tränade tillsammans med de vakter som hade i uppgift att följa henne runt och vakta henne så att inget skedde. Nu lät de henne svinga sitt svärd mot dem, medan de blockade anfall efter anfall. 

Olenna suckade, såg bort. Hon skämdes över sin systers beteende, över att hon inte betedde sig som en riktig prinsessa. Men Damian flinade. Joanna såg alltid lycklig ut med ett svärd i handen, där emot såg hon förstörd ut då hon tvingades vara med på de uppgifter hon hade som prinsessa. Hon gjorde allt som bads utav henne utan att protestera, men de kunde alla se att hon inte tyckte om det. Detta var vad hon tyckte om att göra.

"Joanna!" Så fort hon hörde sin brors röst stannade hon upp, såg åt hans hål och det leende som redan funnits på hennes läppar blev bara större. Hon släppte svärdet och lät det falla till marken, sedan rusade hon fram och slängde sig i hans famn, kramae honom hårt medan Damian snurrade runt henne ett varv. Han hade en närmre relation med Joanna än vad han hade med Olenna. Olenna kom däre mot betydligt bättre överens med Tytos, medan Mycah var den de alla i princip avgudade. Han passade med de alla, mest för att han visste sin plats. Han var den yngsta brodern, den som stod längst ifrån tronen. Han var också den som hade det absolut godaste hjärtat av dem. Han var en Tyrell, de andra var Lannisters rakt igenom.

"I'm so glad to see you!" Skrattade Joanna lyckligt när Damian släppt ner henne. "Does mother know? Mother has missed you so much! Father too of course, but mostly mother!"

"Mother knows." Lovade Damian och Joanna nickade leende. 

"We are expected in the throne room." Olenna såg mellan de båda, innan hon enkelt vände sig om och gick in mot slottet igen. Damian såg efter henne med ett höjt ögonbryn, men tillslut ryckte han bara på sina axlar. Olenna var ofta på dåligt humör, så han lade enkelt sin arm över Joannas axlar och förde in henne efter Olenna. Dock passade han på att se bak, ge de vakter som hans syster fäktats med en varnande blick. 

 

Inne i tronrummet väntade de andra mycket riktigt. Deras far hade åter placerat sig på tronen och hade nu Tytos och Mycah på vars en sida om sig. Då de tre övriga syskonen kom in i salen bugade Damian för sin far, medan hans systrar neg. Sedan rätade de alla på sig, i väntan på vad kungen hade att säga. Joanna såg förväntansfull ut, Olenna såg mer skräckslagen ut. Damian var väl en blandning utav de båda. 

Cersei och Jaime stod nedanför tronen, drottningen stod till höger om Cersei, närmst tronen utav de tre. 

"I must say, it feels good to see all of us together again." Skrattade Tommen och såg leende mellan sina barn. "Welcome back, sons."