Tiden tickade förbi i snigelfart och Aliena hade ingen aning om det var morgon eller kväll. Ljuset hade snart brunnit ut och hon hade fått fumla i mörkret efter nya ljus. Snart hade hon hittat en liten ask där det låg några halv nerbrunna ljus. Hon hade utforskat mer i rummet och hon hade hittat gamla kläder i en kista som stod vid sängens ena kortändan. Kläderna var malätna vilket var ett tecken på att de hade legat i kistan i några år. Vems kläderna var hade hon ingen aning om men hon anade att det kunde vara Sansas gamla kläder som hon hade lämnat efter sig.
Tanken på Sansa fick henne att tänka på sina föräldrar. Det högg till i hjärtat och hon la handen mot bröstet medan hon satte sig ner av smärtan. Hon saknade att höra hennes mors röst och hennes skratt. Hennes fars varma och kärleksfulla kramar och hur glad Nymeria var varenda gång hon såg Aliena. Tankarna på hennes familj fick det att tåras i ögonen.
När hon sedan hörde någon som låste upp dörren torkade hon snabbt bort tårarna och kisade sedan mot dörr öppningen när den släppte in dagsljuset. Det var Ser Bolton.
"Here are some food and water. The queen said you need it." han ställde ned ett fat med frukt, grönsaker och några köttbitar på bordet i mitten av rummet. Han ställde också ner en mugg med dryck. Hon gav honom en en besviken och lite ledsen blick innan han lämnade henne utan att säga något mer. Ser Bolton stängde igen dörren och låste den sedan.

Inte fören dörren var stängd skyndade sig Aliena upp ur sängen och fram till bordet. Hon började genast äta på frukterna och köttet och det var det godaste hon någonsin ätit i hela sitt liv. På bara några minuter hade hon fått i sig allt och hon var så mätt att hon la sig i sängen igen. Drottningen var någon som hon kunde gilla, en som behandlade alla lika, även ifall de var fieender. Sådana människor fanns det inte många av.

"Arya, Arya. I have news about Aliena." Arya skyndade sig ut ur tältet och mötte en anfådd Gendry.
"What is it you're saying?" Arya kollade frågande på Gendry och väntade ivrigt på svar medan han försökte lugna ner sig.
"One of my spies saw her. She is imprisoned in the Red Castle."
Arya omfamnade Gendry.
"She´s alive." sa hon och borrade ner sitt ansikte mot Gendrys hals.
"Yes she is, but the last he saw of her was when she went into the castle with the rope around her hands. But he'll keep an eye out and he gives us information as soon as he catches sight of her and know how she is feeling."
Arya var glad, glad över att hon äntligen visste vart hennes dotter var, men också arg över att hon var instäng i slottet. Kungen och drottningen skulle få sota för det här.