Aliena var nu less på att sitta inlåst i rummet. Hon hade hellre velat ha ett rum med fönster så hon kunde höra fåglarnas kvitter och vågorna som slog emot klipporna nedanför. Men nej, hon hade istället ett rum så avskilt som det bara gick. Hon hade hellre suttit i fängelsehålorna på Eyrie, där hennes mormors syster än gång regerat. Då hade hon iallafall fått vara ute i friska luften och se solljuset dag ut och dag in. Arya hade berättat om dem fängelsehålorna när Aliena var mindre. Fängelsehålor med endast tre väggar och den fjärde var helt öppen och skulle man trilla över kanten så skulle man falla rätt ner till en säker död. Hon rös vid tanken, detta kanske var bättre ändå.
Hon vandrade runt i rummet, utforskade varenda millimeter av det i hopp om att hitta något intressant, men ingenting av det hon fann gjorde henne intresserad.
Då och då ställde hon sig vid dörren med örat tryckt mot den tjocka trädörren och hoppades innerligt att någon skulle gå förbi så hon kunde ropa och be den personen att öppna, men utanför var det lika tyst som i graven, om inte tystare. 

Hon gick fram till den lilla bokhyllan som stod intill trädörren. Hon ögnade igenom den för att se om hon hittade någon intressant bok. Några av böckerna var så full av damm att hon var tvungen att damma av dem innan hon kunde läsa titeln och författaren.
Snart hittade hon en bok som intresserade henne. En bok om drakarnas historia. Aliena drog ut boken från bokhyllan och blåste av den. Ett stort dammoln lättade från boken och fick henne att hosta till. Hon slog upp en sida på måfå och hamnade på en sida där det stod om egenskaperna hos drakben. Hon tog med sig ljushållaren och satte sig tillrätta vid det lilla bordet i mitten av rummet och sedan började hon läsa. "Drakben är svart på grund av sin höga järnhalt och det är starkt som stål men lättare och mucket böjligare och naturligtvis helt okänsligt för eld."
Ljudet av att någon låste upp dörren fick henne att rycka till. Hon släppte blicken från boken och kollade upp mot dörren som sedan öppnades. Ljuset trängde in och hon fick kisa på dörren för att se något. Först såg hon bara en svart gestalt men när ögonen sedan hade vant sig vid solljuset såg hon att det var en av bröderna, Damien. Hon la ner boken på bordet och ställde sig sedan upp.
Hon tog några steg mot dörren innan hon stannade upp och la armarna i kors över bröstet.
"It was about time you came. Almost thought you had forgotten me." sa hon ironiskt utan att släppa blicken från mannen.