24. It's just a letter
Då Damian nådde salen gick han bara rakt fram till bordet och slog sig ner på sin stol, som var mitt emot hans far. Bredvid sig på ena sidan hade han Tytos, med Mycah på andra sidan om honom. Sedan, på Damians andra sida stod en stol tom, mellan honom själv och Olenna. Var det verkligen där hon skulle sitta? Mitt emot drottningen, snett mitt emot Cersei? Ja, egentligen hade väl han själv inget med den saken att göra. Det spelade ingen roll. Men en sak var säker, hon var omringad utav Lannisters och för en Stark var det nog inte något positivt.
Då Starkflickan kom in välkomnades hon alldeles för varmhjärtat utav deras mor. Damian himlade med sina ögon, sneglade bak och skakade sedan på sitt huvud. Varför var hon så trevlig mot henne? Var det endast för att hon var Sansas syster dotter, eller hade hans mor verkligen ett SÅ gott hjärta?
Stark-flickan kom gående mot dem. Damian sneglade på Olenna, insåg att hon nog var den absolut sista som ville sitta bredvid en Stark - efter Cersei. Detta syntes tydligt på henne, då hon sneglade bak mot Starkflickan och följde varje steg hon tog fram till bordet.
"Let's eat." Kungen log och precis som vanligt var Tytos den första som högg in på maten. Så var det alltid, medan Damian lärt sig att åtminstone alltid vänta tills kvinnorna börjat.
"Why don't we get right to the point." Cersei suckade och lutade sig fram en aning, såg kallt på Stark-flickan. "My grandson is marrying none less than Rhaega Targaryan. You know of her, don't you? Surely even your beast of a mother knows about the Targaryans... About the Queen across the narrow sea. She is to marry my grandson, and all of her armies will be ours."
"Your mother won't stand a chance and I'm pretty sure that you're smart enough to know that as well." Lade Jaime menande till.
"We want no wars. Westeros has had enough of them. All we want is peace. We don't want to use these armies, but we will if needs necessary. What I... We, want, is for you to write your mother and kindly ask her to surrender. Of course, if she does, you will be freed and our realm will be in peace once more."
Det var kungens lugna och förklarande röst som hördes. Det förvånade nästan Damian, att han lät så säker på sin sak.
"It's just a letter." Tytos flinade, ett elakt flin, ett slugt sådant. Ett Lannister sådant. "Writing it will at least let you keep your hand."
"Can't we just let the girl eat?" Suckade Margaery. "She needs it. Leave her be."
"What?" Tytos skrattade kort till. "I was just stating the obvious."
Kommentarer
