Under natten hade hon funderat på det hon hade gjort mot kungen och hans familj och hon ångrade sig riktigt mycket. Hon hade nu satt sig i en sits som hon aldrig skulle ta sig ur. Hon suckade och strök sig över armarna för att få lite värme. Hon lutade huvudet mot den kalla stenmuren och slöt ögonen i hopp om att försöka få lite sömn, men hela tiden skrek hennes mage efter mat.
Snart hörde hon hur någon låste upp dörren och hon rätade på sig och kollade med nyfikna ögon mot dörren som öppnades. Hon såg att det var en kvinna med en ljuslykta och först trodde hon att det var Cersei men när kvinnan kom närmare såg hon att det var drottningen.
"Here you have some food. You need to eat." drottningen talade med en varm röst som inte visade något tecken på vad som hade hänt kvällen innan. Hon såg nu att drottningen hade ett fat med mat i den andra handen. Hon räckte fram det till Aliena som snabbt tog emot det medan hon viskade ett litet tack.
Margarey stod fortfarande kvar en bit ifrån henne med lyktan i handen men sen hängde hon upp den på en spik på väggen.

"Im sorry." fick Aliena tillslut ur sig."I know it was wrong of me. But I was so angry." hon suckade, hela natten hade hon velat fram och tillbaka på om hon skulle säga förlåt. Tillslut hade hon bestämt sig för att skriva brevet ändå och sen när hon var fri och tillbaka hos Arya och Gendry kunde de fortsätta att planera om hur de skulle ta tillbaka Winterfell.
"I've been thinking about what you said about the letter." hon tog ett djupt andetag och fortsatte sedan. "I am writing the letter. We can not keep doing this." det tog emot att säga dem orden då hon visste hur besviken hennes mor skulle bli.
Margarey nickade till svars och lämnade sedan henne utan ett enda ord. Dörren stängdes igen efter henne. Drottningen hade lämnat lyktan i fängelsehålan och på något vis kände sig Aliena tryggare när lyktans ljus sken över rummet.
Hon började genast äta av den goda maten. Det var lite frukt, sallad och en köttbit. Margarey hade även lämnat ett ölstop full med vatten som Aliena svepte i sig med bara några få klunkar. Maten tog snabbt slut och hon var fortfarande inte riktigt mätt. Alina suckade och lutade åter igen huvudet mot stenväggen. Maten hade fått ännu ännu tröttare. Hon slöt ögonen och snart var hon inne i en djup sömn.